Direktlänk till inlägg 24 september 2011

Den korta versionen, en början....

Av youthinkyouknow - 24 september 2011 21:22

Vart ska man börja? De e så otroligt mycke jag vill få ur mej. Så mycke frågor utan svar.  Men för att komma igång kan jag berätta lite om mej själv.

Jag har alltid varit en väldigt framåt, positiv och glad tjej, med många och stora drömmar om framtiden. Vad jag än har gjort så har jag gått in för de till 100% och sattsat på de jag tror på, kreativ med mycke nya ideer hela tiden. Väldigt social och vill gärna stå i centrum med mycke människor runt mej hela tiden. Fast nu pratar jag om den jag en gång va, hon finns inte längre, de känns som att beskriva någon annan.

Jag har blivit tillbakadragen, håller mej gärna för mej själv, på så sätt riskerar jag inte att bli besviken lr sviken igen. Jag har stängt av alla känslor, jag släpper inte in någon på livet igen. Jag har 2 fantastiska underbara hundar som betyder allt för mej. Utan dom hade jag nog inte stått här idag, då hade jag gett upp för länge sen. Jag skulle aldrig visa utåt hur jag mår, jag skulle häller aldrig berätta lr säga till någon hur jag faktiskt mår. Jag litar inte på någon, de som betytt mest i mitt liv har visat sej vara de största svikarna.

Ingen kontakt med mina föräldrar, mamma, a hon e som hon e, falsk och full av skit, nya killar under hela min uppväxt. Tills hon träffa en kille, gifte sej å man kunde ju tro att de va en dröm, han älska mej och min lillebror. Men de fick ett tragiskt slut när han annandag jul krocka med en lastbil och dog. De tog inte lång tid innan hon träffar en ny man, en dansk. då va jag i 13års åldern å i början förstod ja inte ett skit av de han sa så jag höll mej så långt borta från honom som möjligt. Men danskan satte sej mer och mer, han flytta in hos oss å han blev som en far till mej. De varade ca 4år innan han börja misshandla mamma och jag fick bevittna detta. De sluta med att han hamna i fängelse. Men mamma hitta då en ny efter ett tag, han va medlem i ett känt mcgäng, även de tog slut å de har fortsatt me nya fram å tillbaka. Kommer att komma tillbaka till detta senare vill bara dra den korta versionen.

Min pappa har jag knappt umgåtts me förrän jag blev 18år gammal och starta min egna restaurang, som han senare blåste mej på, så nu sitter jag här utan restaurangen som jag fick ge upp och med en stor skuld, betalningsanmärkningar osv. Har idag ingen kontakt med honom, då han inte vågar stå upp för de han gjort.

Jag va rätt så vild under högstadietiden, de va fester och party me mycke sprit varje helg. Jag ångrar ingenting utan tvärt emot, jag skulle gärna göra om de. Moppetiden va nog den roligaste tiden i mitt liv. Men jag tröttna tillslut på allt drickande och träffa en kille som jag gått i samma klass me under alla år, en kille som inte alls va som alla andra. I "mitt" gäng ansågs han och hans vänner vara töntar, men jag blev totalt förälskad. Han va lugn och den sista som skulle såra mej, trodde jag. De visa sej att han skulle bli de största svinet av allihop. Har gett honom 10 år utav mitt liv, har gjort allt för honom, älskat honom över allt annat!

Men de kom in anabola i bilden, sen kom de in andra tjejer i bilden.

När min lillasyster,(på pappas sida, vi e halvsyskon) blev 13 gick hon igenom en jobbig fas i livet och flytta hem till mej och min sambo, hon bodde hos oss i ca 2 år. Gav henne allt man kan önska sej, ställde upp på ridtävlingar under helgerna, åkte utomlands och mycke annat. Vi hade underbar kontakt och va nära varann. Jag lita på min syster, jag lita på min sambo, vilket jag inte skulle gjort när de nu kommit fram att de haft ett förhållande bakom min rygg under 2 år, hon va 14år när de börja, e idag 18år. 

Nu när förhållandet e över mellan mej och honom så har de inte bara varit den enda gången jag kom på honom att vara otrogen utan de har skett med ca 50-100 olika tjejer bla min syster.

Jag kommer berätta mer i detalj i efterhand i bloggen.

Men detta är bara lite utav de som jag varit me om under min uppväxt, de här e bara 10% av de jag bär på,  lr av de som hänt.  

Den vanligaste frågan man lr som jag ställer mej själv e vad är de som e fel på mej?? Varför händer allt detta mej?? När tar de slut?? Vad har jag gjort för att förtjäna detta?? Varför??

Hela min värld har rasat samman, mina drömmar om framtiden e borta, jag har ingen livsglädje kvar. Jag ser ingen framtid längre, ser ingen mening med någontig längre......


 

De kan dölja sej mycke bakom ett leende...

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av youthinkyouknow - 3 oktober 2011 19:33


Jag e så trött på de här, på allt, nästan!! Har ingen ork lr lust att göra någonting. Vad jag än gör så känns de meningslöst, för vad jag än gör så dyker de alltid upp något nytt lr någon som sätter käpparna i hjulet! Nu när jag samlat krafter och ...

Av youthinkyouknow - 1 oktober 2011 19:59

Visst e de sjukt att man kan sakna en människa som har gjort en så illa??! Visst e de sjukt att ju längre tiden går så lyckas man förtränga allt de negativa och man lyckas sakna allt de positiva ni delat tillsammans.... Den ena händelsen avlöser som ...

Av youthinkyouknow - 24 september 2011 22:39


Detta e en undersökning från aftonbladet, Kommentera gärna vart ni anser gränsen för otrohet går för er?! ...

Av youthinkyouknow - 22 september 2011 22:30


I min jakt på att finna svar sitter jag ofta och söker på orsaker till varför?!  Detta ska tydligen vara de vanligaste orsakerna... Det finns många olika skäl till att någon är otrogen.   Bekräftelse   Många vill har bekräftelse. Det nu...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<<
September 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards